Min son stannade till middagstid och sedan åkte han hem till sig...Det blev ett bra läge för mig att bege mig till vet. kliniken och jag passade på att åka samtidigt. Allt det praktiska med papper o dyl. var redan avklarat igår och jag lämnade honom ganska snabbt bara. Vi styrde hemåt... jag och tiken och det var så tomt i bilen... inget huvud som syntes i backspegeln...
När vi kom hem... blev det så påtagligt... där stod vi på gräsmattan jag och "Loppan". Jag kom ikapp mig själv och det blev så tomt, så tomt... jag stod där helt lamslagen... vad skulle jag nu ta mig till? Nu skulle jag börja leva ett liv utan min älskade prins... jag letade förtvivlat med blicken... Vart är han? Han kanske är bakom hörnet bara... han kommer nog snart...
Så fruktansvärt hängigt blev det... så ledsamt, så ledsamt. Då plötsligt får jag se tiken sitta på trappan i det underbart vackra höstvädret med solen lysande i ögonen. Nej, detta går inte... jag måste ut och gå... sagt och gjort... vi började att gå... och vi gick o vi gick... Vi behövde gå... stackars henne som på sitt sätt blivit gammal i förtid... Hon har också fått leva ett ofrivilligt pensionärsliv... vi har ju inte kunnat gå ut och gå eftersom den gamle inte kunnat vara själv någon längre tid. Jag njöt av promenaden och vi tittade i samförstånd på varandra... att detta var en välbehövlig sådan. Det kändes riktigt bra där en sväng... men sedan kom tomheten och slog ner som en bomb igen... när vi kom hem. Jag letade med blicken när jag gjorde mina kvällsbestyr, gav getterna kvällsmat och stängde in hönorna... den gamle som alltid varit med på kvällsrundan... saknades. Hela kvällen har varit som en enda stor tomhet... tomt, tomt
Den gamle gjorde ju inget väsen av sig men ändå är det så tyst i huset... det är nästan kusligt tyst... hela atmosfären i huset känns märklig... svårt att förklara. Han hade en mycket stor närvaro... han har lämnat ett oerhört stort tomrum efter sig...
Jag är så ledsen...
2 kommentarer:
Det är hemskt när man måste ta det där beslutet.
Jag har två gamlingar nu. Gamla Embla och surgubben Bamse.
Ser inte fram emot den dagen då det är dags.
Vilken underbar dag ni hade med gamle S.
Har tänkt att gamle Bamse också ska få göra det han älskar mest innan det är dags. Att VALLA. Så mycket han orkar.
Gamla Embla ska få 'polisa' hur mkt hon vill också.
Tror det är bra att göra dagen till en positiv upplevelse som ni gjorde. Inte bara för hunden utan även för oss. Det blir inte bara sorg.
En hel drös med kramar...
Tack för de goa kramarna... behövs nu! Det är stor saknad efter en mycket älskad vän... tack
Skicka en kommentar