En blockhalt hund... som plötsligt kunde gå igen?

En natt med många timmars oro och två timmars sömn gav inga bra förutsättningar inför dagens alla åtaganden. Jag fick en akuttid hos vet. för den gamle som tappert stapplade ut och gjorde sin morgonpink. Väl framme hos vet. och jag skulle assistera hans uthopp från bilen gled han galant ut för egen maskin. På väg mot vet. mottagningen gick han sedan rel. obehindrat. (jag stod där som ett levande frågetecken) Jag fick berätta att en styck åldring plötsligt inte var lika halt längre…? Det klämdes, böjdes och sträcktes men nä, inget specifikt att anmärka på. Någon slags ömhet i vänster handlov var resultatet efter genomgång. Vi fick i alla fall gjort en hälsokontroll och vet. kunde bara konstatera att den gamle var i utmärkt form för sin höga ålder. Ett hjärta som slog hårt i takt utan blåsljud och fantastiskt välbehållna tänder… knappt tandsten. Så troligen en elak stukning eller vrickning och det var ju som sagt redan på återgång. Det kändes ändå skönt att ha åkt dit och kollat… hellre en gång för mycket med tanke på hans ålder. Det som återstod av denna dag var så mycket och så många åtaganden så det blir bara en summering. Otroligt att det lyckades att få ihop allting… men måste man, så måste man.