Fångad av en stormvind...

Vindens kraft när den mötte oss runt husknuten i fm. (sov länge)... gjorde att man tappade andan. Idag känner jag mig som Dorothy i Trollkarlen från Oz. Den storm som viner utanför fönstret får mig att tänka på när hon står på gårdsplanen och håller lille Toto i famnen... Mina hundar är av större modell o tyckte det va ganska roligt att vara ute i blåsten o få jaga allt som kom virvlande runt med en väldig fart. Däremot tyckte getterna att det var lugnast i uthuset. Hönsgänget o tupp var tappra o knallade ut som vanligt. De insåg dock ganska snart att det var svårt att hålla sig stilla i virvel-vindarna o knatade hem igen till hönshuset. År 2009 hann knappt dra igång... så small det till. Vädret har verkligen redan hunnit visa sig från sin allra "bästa" (värsta) sida... beror på hur man ser det. Det har varit bister kyla (-22 grader) och jag fick fullt sjå med vatten o dygnetrunt-utfodring för att hålla getterna på varmt humör. Vattnet frös o man fick verkligen en ödmjuk känsla av tacksamhet, när det gick att ta en dusch igen. När kylan dragit vidare kom stormarna... Vi behöver nog en påminnelse ibland... för att komma ner på jorden. Vi har nu intagit vår borg o har våra eldstäder igång... snart vankas maten... Hundar o katter har kommit till ro för kvällen o alla ligger o sover så sött... endast bloggmamman är vaken o håller fyr i spisen...